Du.

december 5, 2006 · Arkiverad under Mina tankar, personligt

Tänkte du aldrig på att jag måste kunna leva med mig själv? Du öppnade mina ögon, bra. Men förutom det så var allt annat bortom mänsklig handling och rättigheter. Jag kom från en uppväxt av chaos och hamnade i dina onda händer. Helt ofattbart att du utnyttjade min historia till din egna sjuka fördel istället för att vara ett stöd och låta mig växa, helas. Jag var för svag för att gå emot, för ensam för att våga lämna. Allt du gjorde och allt du sa var i form av manipulation för att få dina egna sjuka fantasier tillfredsställda. Idag skulle du inte ha en chans att göra så emot mig, men jag har inte alltid varit såhär stark. Du kom i en stund då jag var sårbar och skapade större sår i mig. Du drog ner mig i botten, och lämnade mig där. Du fortsatte trycka ner fast allt jag hade var nertryckt. Du är djävulsk i mina ögon. Så glad att du en dag lämnade mig så att jag kunde ta mig upp igen. Fast det tog 4 år, men jag är uppe. Inget tack vare dig.

Säg dina ord