Productiv medborgare är ju någontong man vill va, ge till sammhället och hjälpa de som behöver hjälp. Men tyvärr så kan jag knappt konsten att ta hand om mig själv för tillfället. Även om jag är ute ur den värsta delen av depressionen. Det är en lång bit kvar. Man vill ju börja leva. Känns så jobbigt att ha missat så mycket av sitt liv. Inte ens alla i min närmaste krets har förståelse av den här sjukdommen eller hur min bardom har påverkat mitt vuxna liv. De tror att man är lat och vill inte för att man ser normal ut på utsidan. Personligen tycker jag att jag inte ens kan njuta av mitt säger mycket hur jag mår, men vissa kan bara inte förstå. Min äldste bror är nog den som förstår minst. Man skämms så mycket över sin situation och all den hjälp man är tvungen är be om. Jag vill inget annat än att ta hand om mig själv. Att ebhöva förlita sig på andra tar på ens självförtroende. Jag vet att det inte är mitt fel att jag har denna depression, och jag kämpar hårt emot den varje dag, hårt för att få det liv jag är tilldelad. Det blir mycket stress när någon närstående inte har förståelse, stress som kan få en deprimerad att gå under. Men idag är det bättre, det känns inte som jag kan komma att gå under lika lätt. När förut var alla mina dagar under. Jag har kommit över den delen då jag tycker synd om mig själv och vill inte att någon annan heller ska göra det, för ”pity” får en att må sämre. Men förståelse är nånting annat än pity. Man får i min situation försöka att inte ta åt sig av okunnighet. De som levt ett någulunda skyddat och säkert liv kan inte så lätt förstå. Behöver inte förklara min bakgrund, bara skriva att den varit värre än de flesta kan förstå, och många vet om. Hur som hellst så är det bättre i dagsläget 
känns jättre bra. Saker slår inte ner en lika lätt och det betyder man kan kämpa vidare. Så det är jag lycklig över! *If you only knew*. Mitt liv har ändå lärt mig mycket, även om det finns andra sätt att bli lärd på. I morgon är det Måndag och nya tag som gäller. Har lite att fixa med. Har heller inte inhandlat någon julklapp alls så nu i veckan blir det nog av. Blir jobbigt om man skulle vänta till allra sista. Fick ett gulligt SMS av en vän förresten:
”Jag är en litenadventskram
som hoppar
från mobil till
mobil för att
sprida ljus och
värme. Hoppas
du vill sända mig
vidare till alla du
bryr dig om…
Love
me~!
PS. de två sista fingrarna på vänster hand och en bit innuti handflatan har varit avdomnat i flera timmar nu. Too Odd.
Ogillar denna attityd att finns inte rått bevis så tilldelar den skyldige sig själv titeln oskyldig. Tycker att det man gör ska man stå för och det man inte kommer kunna stå för senare ska man inte göra. En överlägsen attityd inbillar de sina hjärnor att de har när själva verket är att de besitter svaghet. Styrka är att vara just. Detta gäller ju självklart inte sådant som andra verkligen inte har med att göra, så klart. Falskhet har jag fått nog av i mitt liv, finner mycket mer personlig vinning på alla möjliga sätt genom att leva ett bra liv. Vilket inkluderar att ha med bra människor att göra och kicka de falska från vänner listan så fort de e för mycket skit. För mig har det iaf att göra med hur mycket man älskar sig själv och hur mycket man tycker man är värd (utan att bli stoppig). Det är mitt liv och bara bra saker hör hemma i det. Hur mycket värderar du ditt liv? Jag kan förstå att det verkar komplicerat och svårt men färdigheter tar sin lilla tid av filning, right? Tycker det är ytterst töntigt med falskhet. De kanske vinner lite på det ibland men tror att de oftast ger skit. Hört detta ordspråk? What is gained on stolen land is not rightfully yours. Tsk tsk fakeness.
