♥ X lala X ♥ – u know u love me

Jag kan inte sova, en sån förvånelse, um. Jag ligger ju o tänker för mycket. Och lyssnar på hundens andetag och smågnäll i sömnen. Vilken besvikelse man är för sig själv ibland. Här är det ofta. Min liv som jag aldrig får chans att börja leva enligt min vilja verkar mycket avlägset. Är tröttsamt dessa gropar jag faller i, ej grävda utav mig själv utan folk i min omgivning som barn som inte fyllts igen. Det är som om de förflutnas demoner står och drar ner en. Man blir besviken och arg för att man inte kommer förbi nångång, kunna fylla de groparna och stå säkert på marken. Suck säger jag bara. Problem problem, måste man leva med. Och lite är OK, men inte i denna utstreckning. Inte då man går miste om sitt liv och inte kan göra mycket annat än att ge all sin energi till det man har inom sig. Då smärta tar all uppmärksamhet, och plåga får dig att krypa. Mardrömmar ska inte bli verklighet, önskar någon hade yttrat ”han” dem orden när jag föddes. Du plågoande. På andra sidan är du gången men kvar hos mig är du ändå. Du är inte välkommen. Ingen ånger du visade, ingen barmhärtighet. Ledd av själviska känslor gjorde du skada på ett sånt litet barn, jag. Ärr har du skapat och tagit livet bort ifrån under mina fötter. Du gjorde min väg kantig. Shame on you.